I stället för BNP – munken

Hon har kallats 2000-talets John Maynard Keynes. Nu vill ekonomen Kate Raworth ersätta tillväxtkurvan med en frityrmunk.

1949 byggde ekonomen Bill Phillips en analog datormaskin han kallade Moniac. Genom ett intrikat system av mekaniska slussar och vatten som rann genom färgglada rör skapade han en modell över den brittiska ekonomin. Vattnet representerade pengar och genom att justera exempelvis räntan flödade det snabbare eller långsammare genom systemet.

Phillips maskin var en fascinerande tredimensionell modell över det ekonomiska kretsloppet som en annan ekonom, Paul Samuelson, hade ritat upp. Illustrationen visar hur pengar går från hushåll till företag i utbyte mot varor och tjänster och tillbaka till hushållen som betalning för arbetskraft. Allt i ett ständigt cirkulärt flöde.

Bilden av det ekonomiska kretsloppet har blivit ikonisk. I olika varianter finns den fortfarande med i ekonomiska kursböcker världen över. Det vill Kate Raworth ändra på, som tycker det är dags att rita om många av de figurer som har lärts ut i decennier.

Själv läste hon till ekonom i Oxford i början av 1990-talet men tyckte inte att utbildningen var relevant för frågor om miljöförstöring och social rättvisa. Hon jobbade i 25 år för bland annat Oxfam och FN innan hon bestämde sig för att det var dags att återgå till akademien och, som hon beskriver det själv, ställa ekonomin på huvudet.

Ett sådant mål kan verka som ett tecken på hybris men Kate Raworth, som jämförts med den mycket inflytelserika ekonomen John Maynard Keynes, är en bit på väg.

Raworth är verksam vid universiteten i Oxford och Cambridge och hennes bok »Doughnut economics« var med på både Forbes och Financial ­Times årsbästalistor. Boken kommer på svenska i mitten på maj med titeln »Donutekonomi. Sju principer för en framtida ekonomi«.

Enligt Kate Raworth lyckades Bill Phillips med sin Moniacmaskin oavsiktligt illustrera vad hon menar är det fundamentala felet med det ekonomiska kretsloppet, nämligen att tillförseln av energi inte tas med i beräkningen. På samma sätt som maskinen inte fungerar om strömmen är av, kommer de ekonomiska hjulen aldrig att snurra om vi inte tar vara på solenergin, oavsett om det sker genom fossila bränslen eller moderna solpaneler.

I år räknar Världsbanken med att den globala ekonomin växer med drygt 3 procent. Om hastigheten framöver håller i sig kommer ekonomins storlek nästan att ha tredubblats till 2050. Det är svårt att föreställa sig samtidigt som majoriteten av världens fossila reserver inte ska nyttjas om målen i Parisavtalet ska följas och den globala uppvärmningen stoppas.

Därför menar Kate Raworth att målet för ekonomin ska gå från tillväxt, som till en början inte var avsedd att beteckna välfärd, till ett liv innanför det hon kallar munken, eller frityrringar som de traditionellt kallas.

Munken består av två cirklar. Den yttre cirkeln representerar de nio så kallade planetära gränserna som människan inte kan överskrida utan att riskera förstörda livsmiljöer och ekosystem.

Den inre cirkeln representerar den sociala basen för ett värdigt mänskligt liv, och består av tolv indikatorer som mäter andelen av den globala befolkningen som har tillgång till bland annat vatten, mat och utbildning. Inom cirklarna – munken – finns alltså ett utrymme som både är socialt rättvist och ekologiskt säkert.

Problemet i dag är att ekonomisk tillväxt mäts i termer av ständigt ökande BNP.

– Det kan anas en implicit metafor till flygande, sa Kate Raworth nyligen. Men detta flygplan liknar inget annat eftersom det aldrig tillåts att landa.

I dag fungerar bara två av de fjorton Moniac-maskinerna som byggdes. Maskinerna behövde underhåll för att inte stanna. På samma sätt är det med ekonomin, om man får tro Kate Raworth: den är ett verktyg som ska designas och ständigt justeras för att hålla oss inom munkens ramar. Om inte detta sker finns stor risk för en ekonomisk krasch, som bidrar till en social eller ekologisk misär som radikalt förändrar förutsättningarna för livet på jorden.